Whipemyeyes

Ett tomt rum, eller kanske ett tomrum. Jag vet inte längre, allt känns ändå så meningslöst.

Du skrek och glaset sprack, som en bomb exploderade det framför mina ögon.
Jag vet inte varför du skrek men det var som en rädsla. Du blev tyst och du tittade på mig, Du, med dina stora blåa tomma ögon. Men du tittar på mig!

Du är rädd och du vågar inte erkänna din rädsla för mig. Du kallar dig svartskjuk men du ignorerar totalt ditt logiska tänkande.