Whipemyeyes

Storebror,

Vi sitter här ännu en gång i våra skinnfotäljer i detta rökfyllda rum.
Barndomsminnen från en svunnen tid.
Som elefanter rör vi oss fram genom mörkret.
Vet vi om det är värt att fortsätta:
Om vi någonsin vandrar klart, vad händer då?
Är det värt att ge våra liv för att ge andra en chan?
Men vi ommer sitta kvar här.
Vi har ett barndoms minne som bränns.
Precis som röken i rummet sticker i våra näsor för att långsamt kväva oss.