Circus of heaven.
Clowner!
Titta alla barnen, de skrattar och ler. Men jag ser inte så värst bra. Något är iväg. Svart och kallt. Jag fruktar det och jag blundar, öppnar ögonen och jag ser vad det är. CLOWN!
JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG!
Ni får gärna gå och tugga upp er själva.
Varje dag hör jag det, jag kallas det jag själv fruktar. Idioter. Ni kallar mig clown och jag kallar mig själv för äcklig. Det stämmer, Jag är en clown. Jag är ett äckel. Ett tråkigt äckel som skrämmer småbarn med min stora röda näsa och fula stora läppar. Och allt mitt jävla smink. Ja, jag måste vara en clown av något slag. En idiotisk clown!
Titta alla barnen, de skrattar och ler. Men jag ser inte så värst bra. Något är iväg. Svart och kallt. Jag fruktar det och jag blundar, öppnar ögonen och jag ser vad det är. CLOWN!
JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG!
Ni får gärna gå och tugga upp er själva.
Varje dag hör jag det, jag kallas det jag själv fruktar. Idioter. Ni kallar mig clown och jag kallar mig själv för äcklig. Det stämmer, Jag är en clown. Jag är ett äckel. Ett tråkigt äckel som skrämmer småbarn med min stora röda näsa och fula stora läppar. Och allt mitt jävla smink. Ja, jag måste vara en clown av något slag. En idiotisk clown!
you can't keep me down
There's a song I was listening to up all night.
Gladpop.
ETT, TVÅ, TRE, FYRA!
Räknar mellan fingrarna igen. Ser inget mer än hål. Stora egoistiska hål som inte ger mig något mer än ett mellanrum. Musiken gör mig galen, den vill inte sluta spela. Dålig, tråkig lika egoistisk musik. Den är också ihålig. Lika ihålig som de egoistiska hålen mellan mina fingrar. Jag är narcistisk. I alla fall när ingen ser på, och jag är lika ihålig och egoistisk som hålen mellan mina fingrar och musiken som är ihålig. Men när låten väl slutar spela, så kommer tomrummet att fyllas med bittersöt tystnad. Tystnaden fyller upp och gör mig dåsig, trött och allmänt dum. Men någon gång fortsätter musiken. Allt blir till tomrum och hål igen
samma tråkiga Gladpop.
ETT, TVÅ, TRE, FYRA!
ETT, TVÅ, TRE, FYRA!
Räknar mellan fingrarna igen. Ser inget mer än hål. Stora egoistiska hål som inte ger mig något mer än ett mellanrum. Musiken gör mig galen, den vill inte sluta spela. Dålig, tråkig lika egoistisk musik. Den är också ihålig. Lika ihålig som de egoistiska hålen mellan mina fingrar. Jag är narcistisk. I alla fall när ingen ser på, och jag är lika ihålig och egoistisk som hålen mellan mina fingrar och musiken som är ihålig. Men när låten väl slutar spela, så kommer tomrummet att fyllas med bittersöt tystnad. Tystnaden fyller upp och gör mig dåsig, trött och allmänt dum. Men någon gång fortsätter musiken. Allt blir till tomrum och hål igen
samma tråkiga Gladpop.
ETT, TVÅ, TRE, FYRA!
A borrowed Dream or a Superstar.
Välj, välj ett minne. Ett minne som senare ska följa ditt liv. Livet du egentligen inte vill leva för, livet du egentligen vill radera och rasera. Du får bara detta minnet. Vad skulle du välja? Det bra minnet som du alltid ler och skrattar åt? Eller det minnet som du inte vill komma ihåg. Det som ger dig kalla kårar, tårar och ilska.
Dåligt eller bra?
Simpelt och enkelt eller avancerat och ofukserat.
Du måste, MÅSTE välja.
Gör det lätt eller svårt, det är ditt egna val.
