Ne me Quitte pas
Jag når inte fram till er, mina vänner.
Jag står bakom spegeln och ni bara ler, mina vänner.
Jag vill skrika men rummet är ljudisolerat,
Ni hör inget, mina vänner.
Jag har skrikt i flera timmar nu och ni hör inget. Ni ser mig inte och ni vill inte höra.
Livet fuckar sig totalt. Och jag biter mig i underläppen i hopp om att någon ska lägga märke til mig.
Jag försöker och biter, hårdare och hårdare. Till slut blöder min underläpp så mycket att jag inte känner något annat än järnsmak.
Jag vill nå fram,
jag vill inte stå bakom spegeln,
jag vill inte skrika mer för det gör så ont.
10 rivjärn i halsen och jag känner inte igen mig själv längre.
Jag vaknar ur tanken och ställer mig framför spegeln, vem det än är som syns i min spegelbild
så hånler hon åt mig. Skrattar, skriker och försöker nå fram, och HÅNLER.
(jag är 17 år, och jag vet inte ens vem jag är.)
