None locigal!

Allt jag skriver blir idioti!

Som spöken återvänder

Ett tomt rum, eller kanske ett tomrum. Jag vet inte längre, allt känns ändå så meningslöst.

Du skrek och glaset sprack, som en bomb exploderade det framför mina ögon.
Jag vet inte varför du skrek men det var som en rädsla. Du blev tyst och du tittade på mig, Du, med dina stora blåa tomma ögon. Men du tittar på mig!

Du är rädd och du vågar inte erkänna din rädsla för mig. Du kallar dig svartskjuk men du ignorerar totalt ditt logiska tänkande.



hsfhghh

En fördömd dröm

image13


Du gav dig för lätt, du ligger på marken nu med öppna armar.

Du ber om förlåtelse, en tom bön utan ord.
Allt du ber om blir till aska i mina öron och du ger inget annat än frätande syra.
Kanske du var så bestämd över att ge mig lögner från början?

Vad du än gjorde resulterade det i att jag fick skulden, en känslokall och stickande skuld.
En skuld jag inte ska ha, en skuld som du skapade och du förtjänar.


Du förtjänar döden värre än döden.
Tomma ord och frätande syra.


Dom pratar om dig Via kortvåg

Storebror,

Vi sitter här ännu en gång i våra skinnfotäljer i detta rökfyllda rum.
Barndomsminnen från en svunnen tid.
Som elefanter rör vi oss fram genom mörkret.
Vet vi om det är värt att fortsätta:
Om vi någonsin vandrar klart, vad händer då?
Är det värt att ge våra liv för att ge andra en chan?
Men vi ommer sitta kvar här.
Vi har ett barndoms minne som bränns.
Precis som röken i rummet sticker i våra näsor för att långsamt kväva oss.

Revolt III




Jag förbannar min nyfikenhet!


Jumping from a skyhigh building.

På något sätt finns du alltid kvar, minnet av en parodi som sytt sig fast på min hjärna. Du säger att du alltid kommer att älska den anonyma men hur kan vi veta att du menar allvar när lögner är ett upprepande beteende hos dig. Ditt namn ekar i mitt huvud, jag smakar på orden. Gift är allt jag känner, Gift, Du är trots mina förhoppningar den falskaste människan på denna jord.

Stjärnorna speglas i dina ögon precis som pärlorna av svett på din panna. Ett slag mot magen och du tappar andan, staplandes bakåt, trillar du och du gör dig påmind av att livet är värre än du tror.

Men du är fastsydd, som på ett lapptäcke, Och du är Giftig, allt jag känner är gift.

Dog.

Lillasyster. Är du där eller har du försvunnit med ditt sista andetag. Kan vi inte ta tillbaks ondskan vi spred. Du vet, vi har ju aldrig känt varandra ordentligt.
 
Lillasyster. Läste du min text som jag skrev, ett hopknycklat brev som aldrig utgavs i livet. Du sitter där med blod i din händer och sönder biten läpp. Yrsel och illamående gör mig dåsig. 

Ge oss en chans att förbättra oss och låt oss vara det vi vill vara. Jorden kommer ändå gå under någon dag. 


Honey, we've just arrived

Åh, älskling. Säg det igen. Var det allt vi gick igenom i vårat förra liv som gör brännande märken på mina handleder nu? 
Var det musiken som vi lyssnade på mot Guds vilja som hämnar sig? 
Var det du och jag i syndens stund när vi låg där?

Åh älskling. Säg det igen. Visste vi att vi skulle hamna här, i mörkret av våra egna skuggor?
Visste vi att vi var fördömda innan vi föddes?
Visste vi att fjärilarna hade tappat vingarna för våran synd?

Åh älskling. Säg det igen. Det var allt vi gick igenom i vårat förra liv.
Det var musiken som vi lyssnade på.
Det var du och jag.

Vi visste att vi skulle hamna här.
Vi visste att vi var fördömda.
Vi visste att fjärilarna hade tappat vingarna.

Vi förlåter våra synder så som våra synder förlåter oss. Ångrar vi oss eller är det här en början på ett nytt liv där skamen och synden är prioriterat i ögonblicket?

ÅH, ÄLSKLING! Säg det igen!

Circus of heaven.

Clowner!


Titta alla barnen, de skrattar och ler. Men jag ser inte så värst bra. Något är iväg. Svart och kallt. Jag fruktar det och jag blundar, öppnar ögonen och jag ser vad det är. CLOWN!

JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG, JAG HATAR DIG!

Ni får gärna gå och tugga upp er själva.


Varje dag hör jag det, jag kallas det jag själv fruktar. Idioter. Ni kallar mig clown och jag kallar mig själv för äcklig. Det stämmer, Jag är en clown. Jag är ett äckel. Ett tråkigt äckel som skrämmer småbarn med min stora röda näsa och fula stora läppar. Och allt mitt jävla smink. Ja, jag måste vara en clown av något slag. En idiotisk clown!

you can't keep me down

you can't keep me down

tomrum..
abandon me.





? Jävla gladpop! ?

There's a song I was listening to up all night.

Gladpop.

ETT, TVÅ, TRE, FYRA!

Räknar mellan fingrarna igen. Ser inget mer än hål. Stora egoistiska hål som inte ger mig något mer än ett mellanrum. Musiken gör mig galen, den vill inte sluta spela. Dålig, tråkig lika egoistisk musik. Den är också ihålig. Lika ihålig som de egoistiska hålen mellan mina fingrar. Jag är narcistisk. I alla fall när ingen ser på, och jag är lika ihålig och egoistisk som hålen mellan mina fingrar och musiken som är ihålig. Men när låten väl slutar spela, så kommer tomrummet att fyllas med bittersöt tystnad. Tystnaden fyller upp och gör mig dåsig, trött och allmänt dum. Men någon gång fortsätter musiken. Allt blir till tomrum och hål igen

samma tråkiga Gladpop.

ETT, TVÅ, TRE, FYRA!

A borrowed Dream or a Superstar.

Välj, välj ett minne. Ett minne som senare ska följa ditt liv. Livet du egentligen inte vill leva för, livet du egentligen vill radera och rasera. Du får bara detta minnet. Vad skulle du välja? Det bra minnet som du alltid ler och skrattar åt? Eller det minnet som du inte vill komma ihåg. Det som ger dig kalla kårar, tårar och ilska.


Dåligt eller bra?
Simpelt och enkelt eller avancerat och ofukserat.      

                         Du måste, MÅSTE välja.


Gör det lätt eller svårt, det är ditt egna val.              
 

Låt bara mig vara!

Nyare inlägg
RSS 2.0